Klubben, Stockholm
16 Mars 2008

Efter en dag full med stress och fullsmockad med aktiviteter är det äntligen dags att sticka till Klubben på Fryshuset och konsertern med AN CAFE. Är framme strax före fem på eftermiddagen, skönt att inte bli allt för sen. Tanken var att jag skulle plåta skivsigneringen på Sound Pollution också, men det hann jag tyvärr inte. Mika fick göra det i stället. Parkerar bilen, hälsar på en skock med fans som står vid den bakre ingången och hoppas på att få en glimt av sina idoler, går in och tar en macka och vatten, sätter mig och pratar med mina kollegor Hiro och Linnéa en stund. Strax därefter dyker även vår ljudtekniker upp. Vi går igenom kvällens schema och vad som ska göras när av vem, när det är middag och annat som är bra att veta om.

AN CAFE LIVE PÅ KLUBBEN

En stund senare är vi klara, så jag tar min kamera och Linnéa, och beger oss ut för att prata med fans och publik som står vid ingången och väntar på att bli insläppta. På vägen ut möter vi Mika som kommer från skivsigneringen tillsammans med bandet och annat löst folk. Han är lyrisk, kan inte stå still och pratar osammanhängande. "Åååh! Det var så, alltså, polisen! Folk! De fick stänga av gatan!" utbrister han och ser helt vild ut. Detta översätter vi till att det var sjukt mycket folk på skivsigneringen. Mika sätter sig ner i tre sekunder och slappnar av lite, det är tidvis magsårs-stressigt att vara konsertarrangör ska ni veta, och vi får lite vettigare information ur han. Det var över tusen personer i kö och i rörelse i kvarteren runt Sound Pollution, Polisen behövde komma och styra upp lite så inte hela sydvästra delen av Gamla Stan blockerades helt av AN CAFE-fans som ville ha autografer och ge presenter till bandet. Bra skit! Jag och Linnéa lämnar Mika till sina bestyr, och fortsätter ut till framsidan.

FANS UTANFÖR ENTRÈN TILL KLUBBEN

Man blir lite paff när man ser vad som pågår. Det är tält, pryttlar, filtar, sovsäckar, matförpackningar, kontorstolar (!) och en armada med fans sedvanliga utstyrslar i varierande färger, vissa mer klädda efter väderleken (strax under nollan), andra inte så mycket klädda alls. Stämningen är hög, och det pratas oavbrutet överallt. Det känns lite som att gå genom campingen på en festival. Vi går fram till de som står längst fram och pratar lite. De har campat här sen i måndags, får vi veta. Konserten är en söndag. Snabb huvudräkning ger att de sovit framför dörren sex nätter. Snacka om hängivna fans! Kul!

YUUKI, KEYBOARDS TAKUYA, GITARR

Vi traskar vidare i skaran av övernattade fans, och får kliva över ett leksakstält som någon sover i. Vidare uppe i trappan står ett gäng och håller värmen genom att leka en fotlek. Det verkar vara en variant på Twister, fast utan snurrplattan. Bra där. En tjej vi pratar med har precis kommit från skivsigneringen och det här är hennes första konsert någonsin. Hon säger att det ska bli jättekul, och hoppas att hon kan komma fler gånger. Det hoppas vi också! Ett antal trevliga samtal senare måste vi bege oss in igen och stöka med lite annat, saker måste styras upp och ordnas. Jag plåtar medans bandet soundcheckar och generalrepar, det ser och låter bra. Blir nog fint det här, tänker jag när jag står på balkongen och ser på medans bandet diskuterar något om en dansrörelse de har i en av låtarna. AN CAFE låter bra på skiva, men att se dem live slår skivan med hästlängder. Och det här är bara genrepet. Saker flyter på ganska bra tills vi får reda på att det har blivit en miss i tidsplaneringen, så intervjuen kommer inte hinnas med under kvällen. Allt sker enligt ett tight schema, och det finns få utrymmen för misstag som tar tid. En dubbelbokning gör att jag och Hiro får ställa in vår intervju, och ta den via mail i stället. Ledsen!

Sen är det dags för middag. Jag och resten av New Nippon Crew går upp och käkar i matsalen, och slappnar av en liten stund innan det är dags för det ack så viktiga småfixet timmarna innan konserten börjar. Det ska springas runt, saker ska dubbelkollas, gästlistan spikas, garderoben och säkerhetsvakterna informeras, merchandise-stället ställs i ordning, insläppet ska öppnas och allt annat som måste fixas. När insläppet öppnar är det ett kontrollerat kaos. Konserten är slutsåld sedan länge, och det betyder att drygt 700 personer ska slussas in och vidare till garderoben och sen in i stora salen. Merch-stället blir attackerat av fans som vill ha t-shirts och cd-skivor.

Jag sorterar en röra med pryttlar backstage och samtidigt förbereder min kamerautrustning när jag plötsligt hör höga skrik och konstiga gurglanden i korridoren utanför. Jag skyndar ut och undrar vad det är för monster som har blivit insläppt, är det någon som har gjort sig illa? Nej, det var ingen fara på taket. Det är bara Miku som värmer upp rösten inför konserten. Jag hälsar och vinkar, han skrattar och hälsar tillbaka, innan han försvinner tillbaka till bandets loge för att göra vad det nu är bandet gör i sin loge femton minuter innan konsertern börjar. Dom är älskvärda, de här knasiga japanerna.

Nu är det dags. 30 sekunder till on stage call, jag gör mig redo och går till fotodiket. Pratar lite med några som står allra längst fram vid kravallstaketet. Det börjar bli varmt och efter bara någon minut känner jag hur svetten rinner längs ryggen. Mika gör sitt på scenen, och sen kommer bandet. De gör en stilfull entré, Yuuki är så uppspelt att han snubblar över Kanons högtalare och nästan ramlar. Bandet kör sin grej på scenen, jag plåtar mina tre låtar i fotodiket och beger mig sedan ut i publiken, hjälper folk med olika saker och är allmänt till förfogande. Ställer mig uppe vid balkongen där man ser bäst och tittar på showen nere på scenen. Hundratals fans står och hoppar och viftar på armarna i takt som Miku studsar runt på scenen som en gummiboll som har fått för mycket socker i sig. Jag ser även att ganska många får bäras ut av vakterna för de svimmat av uttorkning. Ett hett tips från coachen är att dricka mycket om ni ska stå långt framme i publiken. Det är väldigt varmt och ni svettas med än ni tror, så om ni inte vill svimma av värmeslag - ha med er vatten som ni dricker innan ni går in! Drick även under konserten, det finns vatten i baren. Jätteviktigt! Vi vill ju att ni ska ha så roligt som möjligt på konserten, och förberedelse är nyckeln till en lyckad konsert, även som publik!

MIKU, SÅNG

När konserten är slut tar jag och Hiro posto vid utgången och delar ut flygblad till vår nästa konsert den 30 mars. Publiken på väg ut ser trötta, men glada ut. En skock med föräldrar som kommit för att hämta sina barn pratar lite snabbt med mig, och utbrister nästan förvånat "Vi hade ingen aning om att det var så här stort! Vi trodde det skulle vara en liten konsert på en fritidsgård!" Nej, så är det inte. Pop och rock från Japan är en av de fortast växande subkulturerna just nu och är här för att stanna, och New Nippon går först i ledet med fanan högt.

Tack alla för en underbar konsert, och vi hörs och ses den 30 mars!
REPORTAGE SKRIVET AV ANDREAS JOHANSSON, NEW NIPPON CREW

Titta på bilder från konserten i vårat galleri
Tillbaka