Hur har turnén varit hittills?
Vi började i Tokyo, åkte vidare till USAs västkust, Sydamerika och nu runt i Europa. Temat är ”Kavki rock” alltså den japanska rocken och det känns som att vi har lyckats förmedla den till fansen på ett bra sätt genom konserterna. Det har varit jobbigt ibland med tuffa scheman och transporter men annars har allt gått bra. Det har varit roligt och nyttigt för mig att stöta på olika kulturer som mat, språk och även fansen.
Har ni stött på några problem på vägen?
Egentligen inget speciellt. Det har mest varit småsaker som att strömmen till instrumenten strulat. När det gäller språket så har det inte varit några problem eftersom jag själv pratar engelska. Däremot har det varit ovant med de utländska fansen eftersom de har en annan kultur än de japanska. Bland annat när det gäller fotografering och filmning.
Har du hunnit se någonting av Sverige? Vad tycker du om Stockholm?
Det jag kan säga först och främst är att molnen känns väldigt nära. Luften är ren som vatten. Allt är toppen! Jag menar verkligen det, naturen är jättefin och det känns fräscht. De andra länderna som vi besökt tidigare i turnén har också varit fina på sina sätt men här verkar alla lyckliga och det är någonting speciellt med just Sverige.
Finns det någonting som du skulle vilja se eller göra i Sverige?
Jag skulle gärna vilja se mer av naturen här. Det verkar som att alla som lever här har en hög moral när det gäller att hålla miljön ren. Det är mycket fascinerande.
Hur skulle du beskriva din musik idag för de som aldrig hört dig förut?
En del av den japanska kulturen, visual kei, har inspirerat mig väldigt mycket. Under de åren som jag har sysslat med det här har jag märkt ”Såhär kan jag inte fortsätta, jag måste göra någonting nytt” och så utvecklade jag den här stilen som jag har nu. För mig är visual kei inte bara smink, det är musik, performance och allt handlar om hur man lyckas förmedla sin musik till lyssnarna. Jag har där tagit hjälp av olika genre som hiphop, rock, blues och punk. Jag gör en enda röra av allt samtidigt som jag försöker bevara min egen stil.
Var får du inspiration från när du skriver musik?
Det mesta musiken kommer jag på med gitarren. Annars får jag väldigt mycket inspiration ute, när jag rör på mig, träffar människor, när jag lyssnar på andra artister. När jag kommer på en idé så börjar jag utveckla den i huvudet, visar den för de andra medlemmarna i Kavki Boiz och så får de skriva sina respektive delar, bas, trummor osv. Vi har aldrig riktigt bestämda noter som vi ”måste” följa, mycket improviserar vi fram när vi sitter i studion och spelar in.
Hur och när skapar du din musik?
Nu även under turnén så plockar jag fram min gitarr och börjar komponera låtar när jag har tid. Det är oftast väldigt stressiga scheman men jag gör så gott jag kan för att skapa mig tid för låtskrivande.
Jag tycker oftast att det är lättare att skriva texten först när jag skriver en låt. Sedan kommer jag på en ackordföljd som passar till den. Det är bara en följd som är bra, just den rätta. Den kan vara svårt att hitta men det är så jag brukar arbeta med mitt musikskapande.
Anser du dig själv som en soloartist eller en medlem i bandet Kavki boiz?
Det är en svår fråga men i slutändan är jag en soloartist. Det är jag som gör den mesta låtkomponeringen och jag som tar besluten.
Hur samlade du ihop medlemmarna till Kavki boiz?
De är egentligen inga professionella studiomusiker. De är alla mina vänner som jag lärt känna ute. Vissa på spelningar. Det finns gott om skickliga studiomusiker i Tokyo men det är inte det som är viktigt. Det viktigaste är att jag kan connecta med dem, respektera de som artister, människor. Jag måste känna att ”Han/Hon vill jag verkligen spela musik ihop med!”. Det är det som avgör.
Vad var det som fick dig att starta projektet Neo Visualizm, vad är temat i den?
Nu har visual kei scenen även spridit sig runt om i världen. Det är tack vare det som jag sitter här och nu i Stockholm och ska spela live. Visual kei är fortfarande alternativt även i Japan men jag ville inte att det ska hindra mig på något sätt i det jag gör. Jag har en fanbase som jag alltid tänker ställa upp och sjunga för. Men det är liksom inte allt. Jag känner att jag kan och måste ta nästa steg och göra någonting nytt. Det är därför som jag blandar andra musikgenre. Visual kei är egentligen väldigt djupt och man kan inte beskriva den musikstilen med ett enkelt ord. Men för de som aldrig riktigt intresserat sig av visual kei är allt som klassas inom det en och samma sak. Det är det som jag har hakat upp mig på. Jag vill banbryta den synen på visual kei som väldigt många har idag. Generellt sätt så blir man underskattad som visual kei artist i Japan. Det är därför som jag övar på gitarr till exempel. Folk beter sig helt olika mot mig före och efter att jag spelat gitarr för dem. ”Åh, jag visste inte att det fanns folk som spelade sådan bra musik inom visual kei!” säger många, då undrar jag istället ”Vad vet du egentligen om visual kei över huvudtaget!?”.
Finns det någonting som du lärt dig från i tidigare band, bland annat Dué le quartz, som du har nytta av även idag?
Att man ska vara rädd om sin omgivning, människorna runt om kring en. Förut var det lätt hänt att jag bara såg mig själv. Det var jag själv som var viktigast. Men självklart så funkar det inte i längden. Efter att jag blev soloartist har jag fått se tillbaka på hur jag var förut och hur jag måste förändras nu. Det är inte enkelt men jag försöker att förbättra mig som person, soloartist, än idag.
Vad brukar du göra på din fritid?
Oftast så spelar jag gitarr. Jag tycker också väldigt mycket om att lära mig nya saker. Till exempel engelska, musikteori, piano, dans, japansk traditionell dans, gym och sedan spenderar jag självklart en massa tid med mina vänner.
I vilka ögonblick känner du att du att du är lycklig över att du jobbar med musik?
Det är just i ögonblick som nu. När jag åker runt, turnerar och spelar live. Träffa nya människor och stöta på nya kulturer. Att helt enkelt få nya erfarenheter. Till exempel så var jag på Gröna Lund idag. Det skulle jag aldrig få för mig att göra i Tokyo, att gå på tivoli, även om det skulle vara kul. Det är just när man åker runt såhär i världen som man får uppleva nya saker. Ställa om hjärnan och absorbera massor av intryck. När man jobbar med musik som jag gör kan man omvandla allt detta till plus. Alla intryck som jag får gör jag om till inspiration. Det yttrar sig på alltid något sätt i mitt arbete på ett positivt sätt.
En sista kommentar till de svenska fansen tack!
Sverige är verkligen ett fantastiskt land. Man blir nästan avundsjuk. Det är otroligt kul att den japanska musiken, inklusive mig som artist är uppskattad i det här landet. Jag hoppas att jag kan vara till någon hjälp för er att komma närmare den japanska kulturen och den japanska musiken. Jag vill och tänker fortsätta skriva musik som är positivt och upplyftande till livet. Även om vi lever i olika länder, olika kulturer, olika miljöer och pratar olika språk, lever så längt ifrån varandra så flyter tiden på i samma tempo för oss allihop. När jag blir äldre så blir vi alla det. Egentligen är vi närmare varandra än man kan tro och jag är säker på att vi kan förstå varandra genom musiken. Jag kommer jättegärna tillbaka till Sverige i framtiden, varje år om jag kan!
Tack för intervjun Miyavi! |
|
MIYAVI, LIVE I STOCKHOLM
KAVKI BOIZ, LIVE I STOCKHOLM
MIYAVI, LIVE I STOCKHOLM
KAVKI BOIZ & MIYAVI , LIVE I STOCKHOLM
MIYAVI FRAMFÖR STOCKHOLMSPUBLIKEN
|
