Klubben, Stockholm
31 Januari 2008

Redan efter en minuts prommenad från Gamla Stans tunnelbanestation ser jag första tecknen på att det är nånting på gång. Det är special looking people här och där, och ju närmare Stora Nygatan jag kommer, desto högre koncentration av dem. Och när jag kommer fram till gatan där mitt mål ligger är upplevelsen komplett. Det är en myrstack av J-rockare och rosa hår, lack, läder, lösdreads och hela baletten. Ni vet vad jag pratar om. Klockan är strax före två på eftermiddagen, och jag är på väg till Sound Pollution i Stockholm för att fotografera Girugamesh skivsignering. Jag traskar förbi flera hundra fans, klädda i de mest varierande

utstryrslar, varav de flesta går i svart och ytterligare färgstänk i håret, blått, grönt, rött, rosa. Kön sträcker sig 3 kvarter bort. Massivt.

Hittar till slut fram till ingången och hejar på kollegan Mika i dörren. "Gå in du, jag måste leta rätt på sångaren, han har åkt vilse", får jag som svar när jag säger hej. Jaha, okej...? Jaja, det löser sig väl. Jag går in, och stöter på gitarristen Nii och basisten Shuu som står och bläddrar i en skivback. Presenterar mig och vi småpratar lite medans vi väntar på att taxin med sångaren ska hitta fram.

En stund senare dyker även Satoshi, som står för sången, upp och insläppet börjar. Trycket utifrån är hårt och vakten vid dörren har tidvis svårt att hålla de ivriga fansen lugna. Det signeras skivor och tröjor, kramar utbytes och presenter överlämnas. Överlyckliga fans studsar ut på gatan och fnitterattacker uppstår spontant. Bandet tar anstromningen med lugn, och arbetar metodiskt igenom sina beundrares önskemål om signering.

En stund senare måste jag bege mig, och när jag går mot tunnelbanan är kön inte nämnvärt kortare. Det strömmar till folk hela tiden, från båda hållen. Mäktligt.

Sent på eftermiddagen beger jag mig till Klubben i Fryshuset där girugamesh ska spela senare på kvällen. Halv sex är det redan lång kö. Jag går in bakvägen och möter upp med två ur New Nippons crew, och vi går till vår loge där jag presenteras och hälsar på resten av gänget som ska jobba på kvällen. Bandet ska intervjas, så jag och min tolk Hiro går igenom frågorna. Bandet ska intervjuas en stund senare, så jag går ut och runt och lär mig hitta, vem som gör vad var någonstans och vad som ska göras innan konserten. Hiro och jag blir inkallade till ett rum där bandet är, vi hälsar och vi förklarar hur inspelningen av intervjun ska gå till. En kvart senare är det klart, och bandet försvinner in till sin loge igen. Senare, när allt är under kontroll går vi och äter i matsalen, det serveras en kompott av ris, kyckling, kött och lite annat.

Insläppet har öppnats, fansen väller in och det är snart dags för bandet att gå på. Förbandet Marionette öser fram sina låtar och publiken verkar gilla det. En kvart före girugamesh ska gå på scenen kör vi en bandfotografering i ett trapphus backstage. Bandet har sminkat sig och tagit på sig scenkläderna, de ser riktigt taggade ut. Fotograferingen går bra och vi gör oss redo för konsertstart. I fotodiket längst framme vid scenen trängs jag med minst 5 andra fotografer plus ett kamerateam som är där och täcker konserten för programmet Garage, som går på UR. Det är trångt och varmt. Bandet går på och ett öronbedövande vrål från publiken gör att jag är väldigt tacksam för mina öronproppar. Konserten är lång. Väldigt lång. Bandet ser ut att trivas på scenen, och jag tror inte jag ser någon i publiken som inte står still på ett eller annat sätt. Värmen stiger, och mot slutet av konserten ser man fans komma ut ur folkhavet genomblöta av svett från att ha rockat långt inne i folkmassan. Det är roligt att se att det är så många där, och att de allra flesta ser ut att ha roligt. Efter nästan två timmar av rock'n'roll är konserten slut och folk börjar droppa av. Vi ser till att bandet kommer till sin loge och scenen börjar plockas ner.

Vi delar ut ett par hundra flyers vid dörrarna och när de sista gått packar vi ihop våra egna saker, och hjälper bandet med väskor och instrument ut till bilarna på baksidan. Det rings efter taxibilar som åker fel, och det eftersnackas en del. Vi packar in hela crew i två bilar och blåser efter taxibilarna som kör bandet till hotellet. Klockan börjar närma sig Väldigt Sent, och alla är ganska trötta, men glada. Vi snackar en stund i hotellfoajen, och tackar sedan för en lyckad kväll. Det var verkligen ett nöje!

Tack alla fans för ni kom!
REPORTAGE SKRIVET AV ANDREAS JOHANSSON, NEW NIPPON CREW

Titta på bilder från konserten i vårat galleri
Läs intervju med girugamesh
Tillbaka